Kan jag ansluta ett Rf-t brandspjäll till flexibla kanaler och när rekommenderas det?

Rf-t brandspjäll testas i enlighet med europeisk teststandard SS-EN 1366-2. Denna standard föreskriver testprogrammet och förhållandena för att bestämma brandbeständighetens prestanda hos ett brandspjäll för en given tidsfördröjning (30, 60, 90, 120 min. osv.) vid en specifik negativ trycknivå (300, 500, 1 500 Pa).
Detsamma gäller för varje komponent i ett klimatsystem. Syftet med detta tillvägagångssätt är att verifiera och garantera prestanda för varje komponent i systemet enligt relevanta parametrar. Dessa parametrar varierar för varje komponent: exempelvis kanaler testas enligt SS-EN 1366-1.

De interaktion mellan de olika komponenterna varken ingår eller specificeras i de europeiska standarderna. Detta styrs av lokala bästa praxis eller riktlinjer. Att installera en flexibel kanalsektion mellan ett spjäll och en kanal är ett sådant interaktionselement som inte ingår i testförfarandet för ett brandspjäll. Det kan visa sig användbart för spjäll som installeras i gipsväggar som tenderar att böja sig vid brand. Ett spjäll som installeras i en betongvägg med murbruksförsegling kräver å andra sidan inte sådana flexibla kanaler eftersom väggen sannolikt inte deformeras vid brand.

Tillverkare av brandspjäll kan fritt testa sina spjäll med flexibla kanalsektioner. Om en tillverkare väljer flexibla kanalsektioner under provet, måste det testade spjället alltid installeras med flexibla kanalsektioner, även om det inte är nödvändigt för en viss konfiguration. Annars är inte installationen i överensstämmelse med klassificeringarna och prestandadeklarationen.

Då ett brandspjäll inte har testats utan flexibla kanalsektioner kan konstruktionsingenjören eller installationsentreprenören fritt föreskriva eller ansluta flexibla kanalsektioner för specifika situationer där det anses säkrare (nämligen metallregelväggar). Detta gäller Rf-t brandspjäll.